Den moderna stupstocken

Varför är fördömande och generaliserande inlägg om föräldraskap så populära i Sverige, men inte i Kanada?

I svensk dagspress ser jag ofta debattinlägg om hur usla författaren anser att svenska föräldrar är, eftersom de inte säger till sina barn som bär sig illa åt på flyget eller restaurangen, de inte kan behandla varandra med respekt efter en skilsmässa, är respektlösa mot lärare på förskola eller skola, etc.

Hur ser utlandssvenskar på debattinlägg om föräldraskap? Är de lika vanliga i deras nya hemländer som det verkar vara i Sverige? Som exempel lägger jag upp en artikel med titeln ”Till alla egoistiska, separerade föräldrar”.

Wow, liksom. Bara titeln gör mig helt matt.

Ämnet i sig ser jag som ointressant – det finns alla möjliga typer av separationer, och resulterande relationer efter en – men jag blir fascinerad över skälen till varför den här typen av negativ debatt om föräldraskap är så aktiv och frekvent i Sverige.

Språkligt upplever jag tonen i artikeln som jag exemplifierar med, som aggressiv, generaliserande och fördömande. Lite Trump-sk faktiskt, vilket genast får mig att undra om den uppmärksamhet som artiklar av denna typ får, speglar den tid som vi befinner oss i, där nyanser och empati verkar vara stora bristvaror.

Jag själv blir alltid illa till mods när jag ser den här typen av inlägg, men tillhör också de föräldrar som känner att jag lever med fler frågor än svar.

Är inte inlägg som dessa en slags modern version av medeltidens stupstock? Den skränande folkmassan på torget har ersatts av en ilsken hop nätanvändare, som istället för att kasta stenar på den vars huvud sårbart hänger genom stocken, argt delar vidare och förfasas tillsammans med 63 428 andra personer som har gjort samma sak. Detta med en inre bedräglig och försäkrande känsla av att så skulle man minsann inte själv göra, vilket genast gör att man själv mår lite bättre och känner sig mer duglig som förälder.

Men tänk om läsaren är en av de där föräldrarna som har fastnat i en destruktiv relation med sitt ex? Vad får hen ut? En känsla av det här måste hen förändra för sina barns skull, eller skuldkänslor, som får hen att bli ännu mer olycklig, utan inspiration om vad som går att ändra på?

Jag lutar mot det sista och ifrågasätter om fördömande artiklar har någon funktion för dem som de egentligen riktar sig till. Artiklar med råd och inspiration för den som de riktar sig mot verkar vara mer logiska och konstruktiva för att ändra beteende, men ack så mycket svårare att skriva för en lekman. Och kanske det är detta som är kärnan av problemet? Att alla kan utnämna sig själv till expert i sitt eget missnöje? Att studera till psykolog eller terapeut ligger inte för alla som vill skriva uppmärksammande debattartiklar.

Vad tycker du? Bor du utomlands och hur reagerar du i så fall själv språkligt och kulturellt på den här typen av artikel? Vad tror du, skiljer det sig åt hur du upplever en sådan här artikel om du har barn som kan uppfylla många förväntningar (sina egna, skolans, förälderns etc) eller om ditt barn eller du själv som förälder kämpar med något? Hjälper den någon, eller ska man se arga artiklar om föräldraskap som en slags underhållning? Och till sist, gör jag mig skyldig till samma fördömande företeelse som hänger ut artiklar som dessa genom att vara kritisk mot dem stilmässigt?

Annonser

Kompletterande svenska: Studier i skolan kombinerat och hemmet fungerar bäst

På söndagar bedriver barnen hemstudier i svenska med hjälp av material från undervisningsföretaget Svenska Distans. Idag skrev min tioåring Thor en uppsats med titeln ”Källaren”. Han verkar ha en stark förkärlek för en morbid och skrämmande handling. Den skrevs under mycket fniss och skrattande, och ska nog inte alls ses som seriös.

_________________
Källaren
Det var en gång ett hus som ingen levde i. I huset fanns det en dörr som det stod ”Private” på. Det fanns massor av sagor om att det spökade i huset.

En gång var det ett barn som var 11 år gammal. Han hittade en nickel som var till dören som stod Private på. Han öpnade den och gick ner för trapporna. På botten av trapporna var det ett jättestarkt ljus.

När han kom till botten såg han en docka som höll en kniv. Dockan sa ”Vill du leka med mej, eller vill du att jag ska mörda dej?”. Pojken blev så rädd att han sket på sej. Sen mördade dockan pojken. Efter hans död gick hans kropp upp i intet.

Efter det utrotades alla i värden. En efter en gick världens befolkning ner i källaren och bler mördad och gick upp i rök. Det fanns inga människor kvar på jorden. Men dockan var kvar och väntade på nästa varelse att komma ner till källaren………
___________________

Som alltid tycker jag att det är intressant att vara med och diskutera förloppet och se vad det är som Thor kör fast med när han ger sig på fakta- eller kreativa texter på svenska. Han fastnar ofta i engelskan och direktöversätter med roliga men svårförstådda resultat. Hans begränsningar i vokabulär gör honom rejält frustrerade. En del småsaker som bokstäver som fattas, andra stavfel (t.ex. gätte stark skrivs jättestarkt) eller ordföljd hjälper jag honom att rätta medan han skriver. Men fantasin flödar även om det är åt det makabra hållet. Idag fick han också öva på de praktiska detaljerna i ett händelseförlopp. Hans första version av historien innehöll ingen detalj om var liken tog vägen efter att dockan hade dödat dem, och jag fick påpeka att världens befolkning inte fick plats en simpel källare. Smiley winkJag vill dock inte gå in och rätta för mycket eftersom skrivlust är ngt man måste vara rädd om.

Jag blir gradvis en allt större supporter av studier i kompletterande svenska som bedrivs som en kombination av distansstudier hemma och i skolan. I Kanada har många barn fullspäckade scheman med läxor och aktiviteter. Att åka till Svenska skolan en gång i veckan är otroligt värdefullt för gruppövningar och samtal om undervisningen samt sett ur ett socialt perspektiv, MEN, det är samtidigt så krävande tidsmässigt att de flesta elever till slut väljer bort det eller slår bakut.

Jag skulle önska att fler föräldrar skulle våga prova på att delta i undervisning av svenska som handledare för att se vad det innebär. Det är självklart att det inte passar alla barn, men för mig har det varit otroligt givande, eftersom jag som mamma fått en helt annan förståelse av vad mina barn inte kan och behöver öva på. Eftersom vi som föräldrar är med barnet en huvuddel av tiden kan hemundervisning göra att man påverkar barnets svenska direkt genom diskussioner om uttryck och ord som smygs in under vardagslivet. Det behöver inte vara negativt för dynamiken, eller innebär ännu ett moment av tjat, även om motivation för studier för de flesta barn nog går i vågor.

När man väl etablerat en rutin för hemstudier eller deltagande av undervisning i en Svensk skola ser barnet det mer som en del av veckan. Med det material som Svenska Distans erbjuder blir språket lite av en lugn pysselstund – speciellt hemma (jag upplever att det är lättare att iaf få Wilde att arbeta koncentrerat när han är hemma). Även om övningarna är rena språkövningar gör blandningen av övningsböcker (som är roligt utformade) och datorövningar undervisningen stimulerande. För Wilde, som bara är 8 år och oftast ngt av en skolvägrare, innebar hemundervisningen idag en lugn stund där han arbetade självständigt med frågor då och då när han inte visste vad han skulle göra eller förstod helt. När vi började med Svenska Distans i höstas gjorde han mycket mer motstånd och protesterade mer under tiden vi arbetade. Nu har han istället accepterat att detta är en obligatorisk del av söndagar. Idag verkade han till och med trivas med uppgiften.

I vår rutin ingår att barnen arbetar ihop extra speltid och veckopeng efter avslutad undervisning, vilket naturligtvis höjer motivationen. Vi har skippat att göra Svenska Distans i Svenska skolan tillsammans med de andra som deltar till skidskolan i Whistler är över. Nu ser vi fram emot att börja igen i april, eftersom det är roligt både för mig och barnen att träffa de andra svenska föräldrarna och för att undervisningen får mer djup av diskussioner om innehållet. Rent kvalitetsmässigt har undervisningen fungerat väl hemma. Det som jag saknar är djupare textanalyser och diskussion för att främja en djupare förståelse och stimulerande av mer abstrakt tänkande, men med vårt utökade samarbete med Svenska Distans inför nästa år i skolan är detta ngt som kommer mer då.

Ja, bara lite tankar samlade om detta med att lära sig svenska som barn utomlands. Som ni ser av Thors text har hans svenska många brister, men med det etablerade samarbetet mellan Svenska skolan i Vancouver och Svenska Distans känner jag mer och mer hopp om att båda barnen kommer att kunna arbeta sig fram till en svenska som fungerar väl i både tal och skrift, även om den aldrig kommer att vara helt på samma nivå som om vi hade bott i Sverige.