Lättläst för kompletterande svenska – Nils Holgerssons underbara resa

NH_Nypon.jpg

Bild: Omslag till Nils Holgerssons underbara resa i lättläst form på Nypon förlag.

I år undervisar jag nio underbara fem- och sexåringar på Svenska skolan i Vancouver. Klassen de går i har en färgkoden gul – vi har avskaffat årskurser i Vancouver och matchar barn mer efter språknivåer än ålder (även om vi väger in det sista också vid gruppindelningen).

Gult innebär en blandad kompott med allt från de som nästan kan läsa och skriva till de som blandar ihop många bokstäver och har svårt med svenska språkljud. Gemensamt för gruppen är en härlig energi, spring i benen och stor skaparlust. Det är också oerhört lätt att få dem att skratta!

Detta läsår arbetar gruppen med olika månadsteman. För oktober är temat Sverige och svensk geografi. Idag fick alla barnen bekanta sig med formen på Sverige och färglägga landskapet Skåne längst ner i söder. Skälet var att jag ville läsa det första kapitlet i Nils Holgerssons underbara resa (nedladdad från Adlibris som tyvärr bara accepterar svenska kreditkort).

När jag först läste texten hemma för att förbereda mig insåg jag att det var en alldeles för avancerad text. Men just Nils Holgersson är en av min egen barndoms favoriter; jag kunde således inte låta bli att testa höglösning av kapitel 1 under fikat. Man måste nog vara lite modig när man ger sig i kast med en svensk klassiker, speciellt med så små barn.

Det gick över all förväntan. Barnen satt som trollbundna i alla fall i 15-20 minuter innan springet i benen började klia och spritta. Men texten var svår! Det var många ord som barnen aldrig hade hört och ett historiskt sammanhang som jag inte helt hann att förklara. Våra elever hör också svenska för lite för att ha ett så avancerat ordförråd som krävs för att man ska förstå nyanserna. För att göra det mer tillgängligt hoppade jag över stycken som verkade vara onödigt svåra och långa, samt förenklade många ord och uttryck medan jag läste.

Barnen fick dock med sig de stora dragen, om Nils som varit elak mot djuren, om tomten som förvandlade honom till en liten pyssling och om hur djuren i sin tur inte ville hjälpa Nils när han blivit liten. De såg förskräckta ut när katten angrep honom och slog klorna i hans bröst (pedagogisk läsning har verkligen förändrats sedan 1906-1907 när boken kom ut) och skrattade när Nils var tvungen att stå i boken för att kunna läsa den. Det tog dock en hel del diskussion om han hade krympt eller växt när han gjorde detta. Efteråt kände jag mig stärkt i att de hade fått ta del av en omtyckt historia som har roat flera generationer av svenska barn.

På vägen hem funderade jag vidare och fick lite dåligt samvete; vi försöker bygga upp barnens självförtroende så att de vågar använda sin svenska, och för svår undervisning motverkar det syftet. På vägen hem funderade jag på om jag skulle våga mig på att skriva om texten till nästa kapitel och helt enkelt förenkla den ännu mer. Men så vet jag hur det ofta är med mina idéer – de har ofta blivit påkomna av någon annan, bra mycket tidigare än jag kom på dem.

Mycket riktigt – Nils Holgerssons underbara resa finns på Nypon Förlag som lättläst version. Den har till och pedagogiskt arbetsmaterial för elever och lärare.

Adlibris rekommenderar den klassiska versionen för 3-6 åriga barn i Sverige medan Nypon Förlag rekommenderar sin bok med tillhörande arbetsövningar från 15 år. Wow, tänkte jag efter att ha läst den klassiska texten, vad barn kan mycket i Sverige! Det är verkligen helt annorlunda att kommunicera och undervisa barn som växer upp utomlands.

Jag har beställt boken från Nypon Förlag och hoppas att i alla fall få läsa den för min 10-åring hemma. Nästa vecka ger jag mig på kapitel 2 i skolan men kanske med ännu fler hemmagjorda förenklingar.

För er som planerar undervisning långt i förväg vill jag tipsa gärna om Nypon Förlag; en potentiell litterär guldgruva för den som undervisar barn i kompletterande svenska.

 

Annonser

Betyg på gott och ont

betygIdag var det skolavslutning för barnen, och jag måste erkänna att det känns lite som om jag också har sommarlov. Jag jobbar hemifrån och kan bestämma mitt eget schema, men skolan sätter verkligen en struktur på tillvaron – på gott och ont.
Under de nästkommande 69 dagarna har vi ingen stress på morgonen, inget tjat om att göra läxor eller att gå och lägga sig i tid, lite mindre press om att gå upp på en viss tid (annat för att få sig ett morgondopp eller åka någonstans), och framförallt – det bästa av allt – slippa laga och packa lunch för barnen varje dag!!!
Jag började mitt sommarlov med ett glas vin på verandan med min man, varpå vi kikade på barnens sk. report cards eller mer populärt kallade – betyg.
När vi satt där och diskuterade resultaten – utan barn kan tilläggas, eftersom vi inte helt tror på att man ska fokusera för mycket på betyg när det gäller en 8- och en 10-åring – så började jag tänka på alla i SMUL och hur många olika betygssystem det måste finnas runt om i världen som man som svensk måste förhålla sig till. Vi är lite unika i Skandinavien i att vi fokuserar på barns sociala utveckling de första åren, medan det i resten i världen ibland verkar som man inte har en chans att komma in på ett universitet om man inte kan läsa innan 5,3 års ålder, och jag gissar på att detta påverkar hur vi ser på detta med betyg och kunskapsmätningar, speciellt i de yngre åldrarna.
I British Columbia får man betyg enligt A-C & I-modellen från och med åk 4 då barnen är 9 år. En översikt visas nedan. Innan det får barnen ett omdöme som ger information om huruvida de möter målsättningen enligt läroplanen i olika ämnen.
A-E systemet baseras på procentsatser enligt följande:
A: 86-100 %
B: 73 – 85 %
C+: 64 – 72 %
C: 60-63 %
C-: 50-59 %
I – in progress/incomplete
I förskolan till åk 3, baseras det istället på följande skala:
N – not yet meeting expectations
A – approach expectations
M – meeting expectations
E – exceeding expectations
Som ett exempel kan visar jag samtliga definierade målsättningar i språkbetyget för franska för åk 3 (mina barn går på fransk språkbadsskola).
Målsättningar i franska för en åk 3 elev i sk. French Immersion i BC:
– Listens attentively, speaks and responds expressively daily in French using proper structure.
– Reads fluently; uses a variety of strategies to comprehend and extend meaning of grade appropriate texts.
– Creates clear, logical, detailed, and organized personal writing with a variety of sentences and dialogue.
– Independently proofreads written work; edits and corrects capitalization, punctuation, paragraphing and spelling.
– Consistently receives 80 % score or more on dictée tests (dvs. rättstavning)
Är det någon mer än jag som studsar till över de språkliga kraven för en 8-åring i ett andraspråk? Herregud, vad gjorde vi i 2:an och 3:an när jag växte upp? Inte redigerade vi våra egna texter på ett främmande språk i alla fall.
Även om jag tycker att målsättningarna för franska i åk 3 verkar ambitiösa, gillar jag betygsmodellen för förskolan till åk 3. Detta eftersom det ger föräldern information om hur det går och om barnet har problem med något. Avståndet till läraren är ofta mycket större i Kanada än i Sverige – det är inte alltid man kan mejla eller ringa läraren –  så det känns värdefullt för den som intresserar sig för vad barnet klarar av väl, och vad det behöver hjälp med att utveckla mer. Däremot är jag inte alls förtjust i betygssystemet baserat på A- C samt I, eftersom barnen mest verkar bli stressade av det. Men det är en annan historia….
 
Vad har ni för betygssystem där du bor? I vilket åk börjar det? Gillar du det system som finns? Fördelar/nackdelar? Hur påverkar det barnen?

Bär du på en idealiserad bild av dina barns svenska?

CIMG0700Förväntningar. Vi har dem nästan alltid oavsett om de är medvetna eller omedvetna. Ytterst sällan närmar vi oss något förutsättningslöst. Ibland hjälper de oss men många gånger håller de oss också tillbaka. Speciellt när dina förväntningar är höga och bygger på en idealiserad och skönmålad bild som inte är möjlig att genomföra. Speciellt tydligt kanske detta blir när det gäller våra barns svenska.

Idag vill jag diskutera våra förväntningar på våra barns flerspråkighet. Och vad jag menar med vi  – som alltid i denna blogg – är utlandssvenska föräldrar som bor i ett annat land än Sverige. Oftast tillsammans med familjemedlemmar som inte alltid förstår svenska eller ens är intresserade av det som språk. 

Innan ditt första barn föddes hade du kanske inte tänkt på detta med ditt modersmål? Hur viktig svenskan plötsligt skulle kännas med ett barn som vilade och växte under ditt eller din partners hjärta?

Framtiden ser ofta så ljus och enkel ut när man väntar barn. Innan sömnlösa nätter, mötet med ditt barns personlighet och ibland, din nya partner. Det är få händelser i livet som förändrar oss som människor mer än födseln av ens barn. Relationer som har känts trygga och kärleksfulla kan plötsligt te sig totalt transformerade med ett litet barn som ny familjemedlem.

Jag hade själv en solklar uppfattning om hur saker och ting skulle bli när jag väl fått barn. En stor hög av värdelösa teorier som jag fick ge upp redan på vägen hem från sjukhuset. Jag, som aldrig skulle samsova och alltid ha stenkoll på rutiner. Redan efter ett par timmar som mamma insåg jag att jag inte klarade av att lägga ner min nyfödde son. Han sov alltid med mig eller på mig… eller på min man. Vi samsov tills han var 4-5 år när han plötsligt insåg att han hellre ville sova själv. Dessutom visade det sig att jag var usel på rutiner, speciellt när jag aldrig sov mer än några timmar per natt. Föräldraskap lärde mig att jag inte kunde förutsäga någonting längre.

På samma sätt hade jag förväntningar och en tydlig bild av hur min son skulle lära sig svenska. Jag skulle bara tala svenska, och han skulle bara svara på svenska. Svenskan skulle vara helt självklar, naturlig och otvungen mellan oss. Den skulle flöda och alltid vara vårt givna sätt att kommunicera. Den skulle inte heller fungera som en barriär mellan oss och min man – detta mest eftersom jag inte ens hade tänkt på hur svenskan mellan mig och min son skulle påverka min man när han var med.

Senare skulle jag inse att det inte alltid fungerar på ett otvunget sätt med svenskan i en familj där inte alla talar eller förstår svenska. Eller med barn som har en egen vilja. Eller med en man som halva tiden ser ut som ett levande frågetecken. Med min envisa natur beredde jag plats för svenskan som språk. Ibland genom att knuffa vårt andra  språk ur vägen. Många gånger på ett sätt som kändes totalt onaturligt.

Du kanske läser det här och inte alls känner igen dig. Antingen för att du aktivt har valt bort svenskan pga. olika skäl som ofta har med familjedynamiken att göra. Eller kanske är du en av de få utlandssvenska föräldrar där svenskan med barnet bara faktiskt kändes helt naturlig och otvungen? Om det sista är sant, gissar jag på att det handlar om din inställning till ditt barns förmåga att tala och förstå svenska. Att du har haft en mer avslappnad inställning som inte har byggt på den idealbild av flerspråkighet som många av oss sliter med.

Jag tror att många av oss svenska föräldrar lider lite av vad vi föreställde oss innan eller tidigt i vårt föräldraskap. Att den där inledande föreställningen om hur det skulle bli med språken fortfarande kan ligga där och skava lite. För ofta blir det på ett lite annorlunda sätt när det gäller svenskan än vad du kanske hade trott från början. Kanske ditt barn talar och förstår utan några problem som helst? Kanske hen kämpar emot svenskan med näbbar och klor. Eller kanske som för en majoritet av oss – någonstans mittemellan beroende på dag, humör eller ålder. För oss och barnet.

Jag tror att många av oss skulle nå längre med svenskan med en mer positiv familjedynamik som resultat, om vi släppte den där inbillade bilden som vi skapade innan vi visste bättre. Livet är ofta mer komplext än vad du anar innan föräldraskap, denna viktiga livsuppgift med oanad utkomst. Det är sant att vi väljer svenska som språk för våra barn och skapar förutsättningarna, men också att många fler faktorer runt oss påverkar hur väl vi lyckas med svenskan.

Fundera lite på vad du hade för inställning till dina barns svenska innan du fick barn och jämför med hur utfallet har blivit. Är du nöjd kan sluta läsa och ge dig själv en klapp på axeln. Om du inte är nöjd, fundera på om dina förväntningar kan ha varit en smula idealiserade och inte helt genomförbara i verkligheten. Ställ dig frågan om din uppfattning hjälper ditt barn nu?

Våra barn är perfekta som de är, med eller utan kunskaper i svenska. Om ditt barn inte har lärt sig nu, kan hen lära sig senare i livet. Om det är viktigt. Om ditt barn talar svenska, men inte så väl som du hade hoppats, har hen ändå en fantastisk grund att stå på. En grund som du har skapat även om ytan inte blev så jämn som du hade hoppats.

Öva på att släppa tanken. Framkalla den inombords, den där drömbilden av hur du hade velat att det skulle vara egentligen. Av ditt lilla barn som bara skulle älska att leka på svenska eller om din tonåringen som naturligtvis alltid skulle föredra att läsa böcker på ditt språk. Lek med tanken på att det är just så bra som du behöver vara, även om detta inte stämmer. Och att om något behövs förändras i framtiden så kan de ske på ditt barns eller ditt intiativ. Men utan skuld, eftersom denna sällan leder till något positivt.

Barn är smarta och gör det de behöver. Och du mår bättre av att inte straffa dig själv med negativa tankar om hur mycket – eller lite – svenska du har talat och läst för dem under deras barndom. Om ditt barn säger nej till svenskan, så säger hen inte nej till dig. Även om det kan kännas så.

Det viktigaste är att bejaka livet och varandra som människor. Att kommunicera är primärt men val av språk är sekundärt. Språk existerar när de behövs. Om inte svenskan finns nu, så kanske i framtiden? Om inte, så kanske det är OK också eller hur? För det värsta som kan ske är ju egentligen bara att ditt barn inte kan kommunicera med dig på svenska, utan istället på ett annat språk. Och hur provokativt det än kan verka att en flerspråkighets- och svenskfantast som jag skriver det, så finns det faktiskt värre saker här i livet än att ditt barns svenska inte blev lika bra som du hade tänkt dig. Eller hur?

Att diskutera: 

  • Tycker du att du har haft en idealiserad bild av hur svenskan och andra språk skulle användas av ditt/dina barn?
  • Har dina förväntningar visat sig stämma med verkligheten? Om inte, stör detta eller är du OK med situationen som den är nu?
  • Hur tror du förväntningar på svenskan påverkar ditt/dina barn? Stimulerar de ditt/dina barn at t använda sin svenska, eller hämmar det eftersom hen upplever det som ett tvång?
  • Är mitt resonemang i texten helt fel? Om du inte har höga förväntningar på ditt barn, lever hen inte upp till dem, speciellt med svenskan?
  • Stjälper man sina barns möjligheter att lära sig en fungerande svenska genom att sänka ribban?

 

 

Ni med bebisar i magen – prat svenska!

CIMG0789

Vad säger du, mamma?

Du som har en bebis hemma eller i magen – visst pratar du svenska med hen?  Speciellt du som bor utomlands.

Ju tidigare man börjar med svenska desto bättre. Det finns studier som visar att barn som får höra många ord redan det första året får ett rikare ordförråd senare i livet.

Tänk inte att det inte är någon idé att tala med en bebis eftersom barnet ändå inte förstår. Hen lär sig språket genom att du pratar med hen. Så prata svenska även om det känns tidigt!

Det spelar ingen roll om vad du pratar, men forskning visar att en ljus hög röst på slutet får bebisar att lyssna mer. Så bebisspråk har en viss funktion.

Så prat svenska (sagt på Hagforsdialekt)!

 

 

Mamma Språk vaknar till liv

Mamma Språk är en nystartad blogg som fokuserar på att leva med flera språk i familjen, speciellt svenska i familjer i andra länder än Sverige. Jag som bloggar här driver en del andra bloggar och kanaler om svenska utomlands och att vara utomlands, som t.ex. intresseorganisationen Svenska som modersmål utomlands (SMUL), Magasinet SMUL (tillsammans med Monica Bravo Granström och Emma Ageberg) och Kanadakorrespondenten.

Varför en blogg till?

Jo, för att jag gillar att sortera information och skrivande. SMUL-bloggen är en sida för gästbloggare som jag driver sedan den 5 juni 2013. Denna fungerar mer som en officiell sida för SMUL, och är ett ställe där vi delar nyheter om gruppen samt råd för andra för andra föräldrar. Magasinet SMUL är en nättidning för utlandssvenskar med följande slogan: Med svenska som livsstil. Den kan ses som medlemstidning för de som följer SMUL, men även läsas av andra. Kanadakorrespondenten handlar mest om Kanada och livet som utlandssvensk

Jag kommer att tycka tyst i den här bloggen. Alltså inte basunera ut mina åsikter om utbildning eller språk som fackman (eller kvinna). Detta eftersom jag inte är utbildad lärare, skribent eller lingvist. Istället ser jag mig mer som föräldrakommunikatör och livsbetraktare, efter några år på nacken med erfarenhet från SMUL och andra flerspråkighetsprojekt. Min medicinska forskarutbildning hjälper mig att närma verkligheten utomlands och i mina projekt på ett systematiskt sätt.

Som Mamma Språk delar jag med mig av den del av mig som verkligen vill ge mina barn en chans att växa upp flerspråkiga. I Kanada, med svenska och engelska som förstaspråk och franska som andraspråk. Mitt perspektiv är förälderns. Den som ser vad det enskilda barnet behöver stöd med hemma för att få en svenska som utvecklas trots att barnet kanske bara spenderar en timme på svenska om dagen. En oerhörd utmaning, speciellt ju äldre barnet blir.

Om detta vill jag viska, som en liten men enveten röst som tas med i debatten om svenska utomlands. För vi har faktiskt en del att diskutera.