Svenska skolan är över för mina barn

Nu är dagen här, den som jag trodde först skulle komma om några år. Igår tog jag min yngste ur Svenska skolan i Vancouver.  Detta trots att jag själv är lärare på skolan, att jag har suttit i styrelsen i omgångar och att jag verkligen brinner för skolan. Nu gick det verkligen inte längre och det är med ett styng av sorg i hjärtat över att denna period i livet nu är över.

Trots att svenskan är självklar för mina barn – båda är starka i verbal svenska – fungerar den traditionella undervisningen inte för min yngste. Det kan finnas många skäl till varför elever inte hamnar rätt på en svensk skola i kompletterande svenska. Oftast är det tidsbrist, låg motivation eftersom detta är skolgång efter den ordinarie skolan och/eller för låg språknivå i svenska. Ibland kan det dock vara att specialpedagogik krävs, ett behov som oftast är svårt – för att inte säga omöjligt – för en liten skola att klara av. Detta är vår situation, vilket gör att vi nu kommer att använda en annan typ av svenskundervisning.

När är man färdig med svenska skolan?

En vännina tyckte det var färdigt när hennes son låste in sig på toaletten och vägrade komma ut för att delta i lektionen.

Andra tycker att det inte går längre när den svenska skolan krockar med aktiviteter i sport eller läxor. En majoritet av våra elever slutar någon i årskurs 5-7. Bara några få går hela vägen upp till 9:an.

Nu finns det som tur är flera bra alternativ. Hemstudier i egen regi, distansundervisning med SMUL-akademin och Svenska Distans eller fjärrundervisning med Global Svenska är alla realistiska och konstruktiva alternativ för mina barn.

För min 10-åring blir det studier med SMUL-akademin. Han ska ta Grundkurs 4 tillsammans med de 73 andra elever som har anmält sig och just nu läser svenska med hjälp av Jag läser-serien av Martin Widmark samt det digitala läromedlet Pratstart. Han har gjort detta i perioder tidigare och det fungerar väl. Studier i soffan med mamma på söndags förmiddag är en bättre lösning för honom. Det är lugnt, jag kan förklara och stötta direkt det behövs och det kan stundtals upplevas som mysigt – till och med för honom!

Min 12-åring läser just nu med Jeanette Axelsson på Global Svenska som till och med är utbildad speciallärare. Läromedlen är digitala och finns på Studentlitteratur. Varannan vecka undervisar Jeanette Thor direkt på Skype. De läser texter tillsammans och diskuterar. Sedan får han hemläxa som kan göras vid köksbordet. Som på bilden ovan.

Igår läste han en text med många förklaringar om äldre svenska ord. Han nötte in betydelsen av ord och uttryck med hjälp av digitala övningar.  Så nu vet han vad speceriaffär och borgardam är. Och riksdaler. När skulle han ha lärt sig sådana ord annars? Och med en mamma som mig – en matälskande borgarbracka – är detta ypperliga ord att kunna.

Kunskap om de undervisningsalternativ som finns är skönt att ha, nu när våra 10 år med undervisning på Svenska skolan i Vancouver är över. The end of an era. Det är så det känns. Svenska skolor är fantastiska också för att de innebär en gemenskap med andra föräldrar som har barn i samma ålder.

Jag kommer att sakna den, när jag har undervisat färdigt efter detta läsår.

Hur studerar ditt barn svenska? Om hen har slutat med sina svenskstudier, vad var skillnaden. Hur väl känner du till de alternativ som finns för svenskundervisning via nätet? Vet du vad skillnaden är på distansundervisning och fjärrundervisning?

Annonser

Svenska Distans på Svenska skolan i Vancouver

skolvaskorVårterminen går mot sitt slut, och med det har vi börjat tänka på och förbereda för nästa skolår. Anmälningsprocessen till vårt samarbete med Svenska Distans på skolan är nu avslutad. Hittills ska 30 barn i åldrarna 7-13 år delta som elever i samarbetet som fortsätter nästa skolår.

Beslutet togs i januari att skolan skulle satsa på samarbetet som kallas Läs&Skriv+, vilket jag har skrivit om tidigare.  Några familjer försvann eftersom torsdagen försvann som skoldag, men på det stora hela har den nya modellen mottagits positivt. Lite motstånd fanns – alla var inte positiva, speciellt inte de som bara kunde torsdagen – men detta är nog obligatoriskt vid en större omorganisation. Och möjligheten att följa undervisningen hemifrån finns som alternativ.

Nu väntar vi på besök av Christian och Göran från Svenska Distans som kommer att komma hit och göra en kartläggning av de nya elevernas svenska och följa upp de som har deltagit i år. Barnen som träffade Christian då längtar redan – han har en speciell och dynamisk undervisningsstil som passade våra elever. Han är läraren som har glimten i ögat, skojar med barnen och ser få problem, inte ens med de barn som har det svårt med svenskan. Hans första besök var inspirerande, och de barnen som fick sina skolväskor fyllda med läroböcker av honom i september 2015 ser fram emot att visa allt de gjort sedan de sågs sist.

Det är helt otroligt. Två svensklärare som flyger hela vägen till Stilla Havet från Moskva för att lära våra barn svenska. På barnens nivå och med deras intressen i beaktning, trots att  både kunskaper och hobbies varierar mellan barnen. Visst betalar vi för Svenska Distans undervisningspaket, men ändå. Att distansutbildning av hög kvalitet skulle vara en möjlighet för våra elever var helt omöjligt att förstå bara för några år sedan.

Världen förändras ständigt. En klyscha, men en verklighet för oss på Svenska skolan i Vancouver, som försöker förändras med den.

#mammasprak #svenska #kompletterandesvenska #svenskaskolan #vancouver #svenskadistans #svenskaärkul #svenskaärlätt

Bär du på en idealiserad bild av dina barns svenska?

CIMG0700Förväntningar. Vi har dem nästan alltid oavsett om de är medvetna eller omedvetna. Ytterst sällan närmar vi oss något förutsättningslöst. Ibland hjälper de oss men många gånger håller de oss också tillbaka. Speciellt när dina förväntningar är höga och bygger på en idealiserad och skönmålad bild som inte är möjlig att genomföra. Speciellt tydligt kanske detta blir när det gäller våra barns svenska.

Idag vill jag diskutera våra förväntningar på våra barns flerspråkighet. Och vad jag menar med vi  – som alltid i denna blogg – är utlandssvenska föräldrar som bor i ett annat land än Sverige. Oftast tillsammans med familjemedlemmar som inte alltid förstår svenska eller ens är intresserade av det som språk. 

Innan ditt första barn föddes hade du kanske inte tänkt på detta med ditt modersmål? Hur viktig svenskan plötsligt skulle kännas med ett barn som vilade och växte under ditt eller din partners hjärta?

Framtiden ser ofta så ljus och enkel ut när man väntar barn. Innan sömnlösa nätter, mötet med ditt barns personlighet och ibland, din nya partner. Det är få händelser i livet som förändrar oss som människor mer än födseln av ens barn. Relationer som har känts trygga och kärleksfulla kan plötsligt te sig totalt transformerade med ett litet barn som ny familjemedlem.

Jag hade själv en solklar uppfattning om hur saker och ting skulle bli när jag väl fått barn. En stor hög av värdelösa teorier som jag fick ge upp redan på vägen hem från sjukhuset. Jag, som aldrig skulle samsova och alltid ha stenkoll på rutiner. Redan efter ett par timmar som mamma insåg jag att jag inte klarade av att lägga ner min nyfödde son. Han sov alltid med mig eller på mig… eller på min man. Vi samsov tills han var 4-5 år när han plötsligt insåg att han hellre ville sova själv. Dessutom visade det sig att jag var usel på rutiner, speciellt när jag aldrig sov mer än några timmar per natt. Föräldraskap lärde mig att jag inte kunde förutsäga någonting längre.

På samma sätt hade jag förväntningar och en tydlig bild av hur min son skulle lära sig svenska. Jag skulle bara tala svenska, och han skulle bara svara på svenska. Svenskan skulle vara helt självklar, naturlig och otvungen mellan oss. Den skulle flöda och alltid vara vårt givna sätt att kommunicera. Den skulle inte heller fungera som en barriär mellan oss och min man – detta mest eftersom jag inte ens hade tänkt på hur svenskan mellan mig och min son skulle påverka min man när han var med.

Senare skulle jag inse att det inte alltid fungerar på ett otvunget sätt med svenskan i en familj där inte alla talar eller förstår svenska. Eller med barn som har en egen vilja. Eller med en man som halva tiden ser ut som ett levande frågetecken. Med min envisa natur beredde jag plats för svenskan som språk. Ibland genom att knuffa vårt andra  språk ur vägen. Många gånger på ett sätt som kändes totalt onaturligt.

Du kanske läser det här och inte alls känner igen dig. Antingen för att du aktivt har valt bort svenskan pga. olika skäl som ofta har med familjedynamiken att göra. Eller kanske är du en av de få utlandssvenska föräldrar där svenskan med barnet bara faktiskt kändes helt naturlig och otvungen? Om det sista är sant, gissar jag på att det handlar om din inställning till ditt barns förmåga att tala och förstå svenska. Att du har haft en mer avslappnad inställning som inte har byggt på den idealbild av flerspråkighet som många av oss sliter med.

Jag tror att många av oss svenska föräldrar lider lite av vad vi föreställde oss innan eller tidigt i vårt föräldraskap. Att den där inledande föreställningen om hur det skulle bli med språken fortfarande kan ligga där och skava lite. För ofta blir det på ett lite annorlunda sätt när det gäller svenskan än vad du kanske hade trott från början. Kanske ditt barn talar och förstår utan några problem som helst? Kanske hen kämpar emot svenskan med näbbar och klor. Eller kanske som för en majoritet av oss – någonstans mittemellan beroende på dag, humör eller ålder. För oss och barnet.

Jag tror att många av oss skulle nå längre med svenskan med en mer positiv familjedynamik som resultat, om vi släppte den där inbillade bilden som vi skapade innan vi visste bättre. Livet är ofta mer komplext än vad du anar innan föräldraskap, denna viktiga livsuppgift med oanad utkomst. Det är sant att vi väljer svenska som språk för våra barn och skapar förutsättningarna, men också att många fler faktorer runt oss påverkar hur väl vi lyckas med svenskan.

Fundera lite på vad du hade för inställning till dina barns svenska innan du fick barn och jämför med hur utfallet har blivit. Är du nöjd kan sluta läsa och ge dig själv en klapp på axeln. Om du inte är nöjd, fundera på om dina förväntningar kan ha varit en smula idealiserade och inte helt genomförbara i verkligheten. Ställ dig frågan om din uppfattning hjälper ditt barn nu?

Våra barn är perfekta som de är, med eller utan kunskaper i svenska. Om ditt barn inte har lärt sig nu, kan hen lära sig senare i livet. Om det är viktigt. Om ditt barn talar svenska, men inte så väl som du hade hoppats, har hen ändå en fantastisk grund att stå på. En grund som du har skapat även om ytan inte blev så jämn som du hade hoppats.

Öva på att släppa tanken. Framkalla den inombords, den där drömbilden av hur du hade velat att det skulle vara egentligen. Av ditt lilla barn som bara skulle älska att leka på svenska eller om din tonåringen som naturligtvis alltid skulle föredra att läsa böcker på ditt språk. Lek med tanken på att det är just så bra som du behöver vara, även om detta inte stämmer. Och att om något behövs förändras i framtiden så kan de ske på ditt barns eller ditt intiativ. Men utan skuld, eftersom denna sällan leder till något positivt.

Barn är smarta och gör det de behöver. Och du mår bättre av att inte straffa dig själv med negativa tankar om hur mycket – eller lite – svenska du har talat och läst för dem under deras barndom. Om ditt barn säger nej till svenskan, så säger hen inte nej till dig. Även om det kan kännas så.

Det viktigaste är att bejaka livet och varandra som människor. Att kommunicera är primärt men val av språk är sekundärt. Språk existerar när de behövs. Om inte svenskan finns nu, så kanske i framtiden? Om inte, så kanske det är OK också eller hur? För det värsta som kan ske är ju egentligen bara att ditt barn inte kan kommunicera med dig på svenska, utan istället på ett annat språk. Och hur provokativt det än kan verka att en flerspråkighets- och svenskfantast som jag skriver det, så finns det faktiskt värre saker här i livet än att ditt barns svenska inte blev lika bra som du hade tänkt dig. Eller hur?

Att diskutera: 

  • Tycker du att du har haft en idealiserad bild av hur svenskan och andra språk skulle användas av ditt/dina barn?
  • Har dina förväntningar visat sig stämma med verkligheten? Om inte, stör detta eller är du OK med situationen som den är nu?
  • Hur tror du förväntningar på svenskan påverkar ditt/dina barn? Stimulerar de ditt/dina barn at t använda sin svenska, eller hämmar det eftersom hen upplever det som ett tvång?
  • Är mitt resonemang i texten helt fel? Om du inte har höga förväntningar på ditt barn, lever hen inte upp till dem, speciellt med svenskan?
  • Stjälper man sina barns möjligheter att lära sig en fungerande svenska genom att sänka ribban?

 

 

Mamma Språk vaknar till liv

Mamma Språk är en nystartad blogg som fokuserar på att leva med flera språk i familjen, speciellt svenska i familjer i andra länder än Sverige. Jag som bloggar här driver en del andra bloggar och kanaler om svenska utomlands och att vara utomlands, som t.ex. intresseorganisationen Svenska som modersmål utomlands (SMUL), Magasinet SMUL (tillsammans med Monica Bravo Granström och Emma Ageberg) och Kanadakorrespondenten.

Varför en blogg till?

Jo, för att jag gillar att sortera information och skrivande. SMUL-bloggen är en sida för gästbloggare som jag driver sedan den 5 juni 2013. Denna fungerar mer som en officiell sida för SMUL, och är ett ställe där vi delar nyheter om gruppen samt råd för andra för andra föräldrar. Magasinet SMUL är en nättidning för utlandssvenskar med följande slogan: Med svenska som livsstil. Den kan ses som medlemstidning för de som följer SMUL, men även läsas av andra. Kanadakorrespondenten handlar mest om Kanada och livet som utlandssvensk

Jag kommer att tycka tyst i den här bloggen. Alltså inte basunera ut mina åsikter om utbildning eller språk som fackman (eller kvinna). Detta eftersom jag inte är utbildad lärare, skribent eller lingvist. Istället ser jag mig mer som föräldrakommunikatör och livsbetraktare, efter några år på nacken med erfarenhet från SMUL och andra flerspråkighetsprojekt. Min medicinska forskarutbildning hjälper mig att närma verkligheten utomlands och i mina projekt på ett systematiskt sätt.

Som Mamma Språk delar jag med mig av den del av mig som verkligen vill ge mina barn en chans att växa upp flerspråkiga. I Kanada, med svenska och engelska som förstaspråk och franska som andraspråk. Mitt perspektiv är förälderns. Den som ser vad det enskilda barnet behöver stöd med hemma för att få en svenska som utvecklas trots att barnet kanske bara spenderar en timme på svenska om dagen. En oerhörd utmaning, speciellt ju äldre barnet blir.

Om detta vill jag viska, som en liten men enveten röst som tas med i debatten om svenska utomlands. För vi har faktiskt en del att diskutera.