Betyg på gott och ont

betygIdag var det skolavslutning för barnen, och jag måste erkänna att det känns lite som om jag också har sommarlov. Jag jobbar hemifrån och kan bestämma mitt eget schema, men skolan sätter verkligen en struktur på tillvaron – på gott och ont.
Under de nästkommande 69 dagarna har vi ingen stress på morgonen, inget tjat om att göra läxor eller att gå och lägga sig i tid, lite mindre press om att gå upp på en viss tid (annat för att få sig ett morgondopp eller åka någonstans), och framförallt – det bästa av allt – slippa laga och packa lunch för barnen varje dag!!!
Jag började mitt sommarlov med ett glas vin på verandan med min man, varpå vi kikade på barnens sk. report cards eller mer populärt kallade – betyg.
När vi satt där och diskuterade resultaten – utan barn kan tilläggas, eftersom vi inte helt tror på att man ska fokusera för mycket på betyg när det gäller en 8- och en 10-åring – så började jag tänka på alla i SMUL och hur många olika betygssystem det måste finnas runt om i världen som man som svensk måste förhålla sig till. Vi är lite unika i Skandinavien i att vi fokuserar på barns sociala utveckling de första åren, medan det i resten i världen ibland verkar som man inte har en chans att komma in på ett universitet om man inte kan läsa innan 5,3 års ålder, och jag gissar på att detta påverkar hur vi ser på detta med betyg och kunskapsmätningar, speciellt i de yngre åldrarna.
I British Columbia får man betyg enligt A-C & I-modellen från och med åk 4 då barnen är 9 år. En översikt visas nedan. Innan det får barnen ett omdöme som ger information om huruvida de möter målsättningen enligt läroplanen i olika ämnen.
A-E systemet baseras på procentsatser enligt följande:
A: 86-100 %
B: 73 – 85 %
C+: 64 – 72 %
C: 60-63 %
C-: 50-59 %
I – in progress/incomplete
I förskolan till åk 3, baseras det istället på följande skala:
N – not yet meeting expectations
A – approach expectations
M – meeting expectations
E – exceeding expectations
Som ett exempel kan visar jag samtliga definierade målsättningar i språkbetyget för franska för åk 3 (mina barn går på fransk språkbadsskola).
Målsättningar i franska för en åk 3 elev i sk. French Immersion i BC:
– Listens attentively, speaks and responds expressively daily in French using proper structure.
– Reads fluently; uses a variety of strategies to comprehend and extend meaning of grade appropriate texts.
– Creates clear, logical, detailed, and organized personal writing with a variety of sentences and dialogue.
– Independently proofreads written work; edits and corrects capitalization, punctuation, paragraphing and spelling.
– Consistently receives 80 % score or more on dictée tests (dvs. rättstavning)
Är det någon mer än jag som studsar till över de språkliga kraven för en 8-åring i ett andraspråk? Herregud, vad gjorde vi i 2:an och 3:an när jag växte upp? Inte redigerade vi våra egna texter på ett främmande språk i alla fall.
Även om jag tycker att målsättningarna för franska i åk 3 verkar ambitiösa, gillar jag betygsmodellen för förskolan till åk 3. Detta eftersom det ger föräldern information om hur det går och om barnet har problem med något. Avståndet till läraren är ofta mycket större i Kanada än i Sverige – det är inte alltid man kan mejla eller ringa läraren –  så det känns värdefullt för den som intresserar sig för vad barnet klarar av väl, och vad det behöver hjälp med att utveckla mer. Däremot är jag inte alls förtjust i betygssystemet baserat på A- C samt I, eftersom barnen mest verkar bli stressade av det. Men det är en annan historia….
 
Vad har ni för betygssystem där du bor? I vilket åk börjar det? Gillar du det system som finns? Fördelar/nackdelar? Hur påverkar det barnen?
Annonser

Mamma Språk vaknar till liv

Mamma Språk är en nystartad blogg som fokuserar på att leva med flera språk i familjen, speciellt svenska i familjer i andra länder än Sverige. Jag som bloggar här driver en del andra bloggar och kanaler om svenska utomlands och att vara utomlands, som t.ex. intresseorganisationen Svenska som modersmål utomlands (SMUL), Magasinet SMUL (tillsammans med Monica Bravo Granström och Emma Ageberg) och Kanadakorrespondenten.

Varför en blogg till?

Jo, för att jag gillar att sortera information och skrivande. SMUL-bloggen är en sida för gästbloggare som jag driver sedan den 5 juni 2013. Denna fungerar mer som en officiell sida för SMUL, och är ett ställe där vi delar nyheter om gruppen samt råd för andra för andra föräldrar. Magasinet SMUL är en nättidning för utlandssvenskar med följande slogan: Med svenska som livsstil. Den kan ses som medlemstidning för de som följer SMUL, men även läsas av andra. Kanadakorrespondenten handlar mest om Kanada och livet som utlandssvensk

Jag kommer att tycka tyst i den här bloggen. Alltså inte basunera ut mina åsikter om utbildning eller språk som fackman (eller kvinna). Detta eftersom jag inte är utbildad lärare, skribent eller lingvist. Istället ser jag mig mer som föräldrakommunikatör och livsbetraktare, efter några år på nacken med erfarenhet från SMUL och andra flerspråkighetsprojekt. Min medicinska forskarutbildning hjälper mig att närma verkligheten utomlands och i mina projekt på ett systematiskt sätt.

Som Mamma Språk delar jag med mig av den del av mig som verkligen vill ge mina barn en chans att växa upp flerspråkiga. I Kanada, med svenska och engelska som förstaspråk och franska som andraspråk. Mitt perspektiv är förälderns. Den som ser vad det enskilda barnet behöver stöd med hemma för att få en svenska som utvecklas trots att barnet kanske bara spenderar en timme på svenska om dagen. En oerhörd utmaning, speciellt ju äldre barnet blir.

Om detta vill jag viska, som en liten men enveten röst som tas med i debatten om svenska utomlands. För vi har faktiskt en del att diskutera.