Svenska skolan är över för mina barn

Nu är dagen här, den som jag trodde först skulle komma om några år. Igår tog jag min yngste ur Svenska skolan i Vancouver.  Detta trots att jag själv är lärare på skolan, att jag har suttit i styrelsen i omgångar och att jag verkligen brinner för skolan. Nu gick det verkligen inte längre och det är med ett styng av sorg i hjärtat över att denna period i livet nu är över.

Trots att svenskan är självklar för mina barn – båda är starka i verbal svenska – fungerar den traditionella undervisningen inte för min yngste. Det kan finnas många skäl till varför elever inte hamnar rätt på en svensk skola i kompletterande svenska. Oftast är det tidsbrist, låg motivation eftersom detta är skolgång efter den ordinarie skolan och/eller för låg språknivå i svenska. Ibland kan det dock vara att specialpedagogik krävs, ett behov som oftast är svårt – för att inte säga omöjligt – för en liten skola att klara av. Detta är vår situation, vilket gör att vi nu kommer att använda en annan typ av svenskundervisning.

När är man färdig med svenska skolan?

En vännina tyckte det var färdigt när hennes son låste in sig på toaletten och vägrade komma ut för att delta i lektionen.

Andra tycker att det inte går längre när den svenska skolan krockar med aktiviteter i sport eller läxor. En majoritet av våra elever slutar någon i årskurs 5-7. Bara några få går hela vägen upp till 9:an.

Nu finns det som tur är flera bra alternativ. Hemstudier i egen regi, distansundervisning med SMUL-akademin och Svenska Distans eller fjärrundervisning med Global Svenska är alla realistiska och konstruktiva alternativ för mina barn.

För min 10-åring blir det studier med SMUL-akademin. Han ska ta Grundkurs 4 tillsammans med de 73 andra elever som har anmält sig och just nu läser svenska med hjälp av Jag läser-serien av Martin Widmark samt det digitala läromedlet Pratstart. Han har gjort detta i perioder tidigare och det fungerar väl. Studier i soffan med mamma på söndags förmiddag är en bättre lösning för honom. Det är lugnt, jag kan förklara och stötta direkt det behövs och det kan stundtals upplevas som mysigt – till och med för honom!

Min 12-åring läser just nu med Jeanette Axelsson på Global Svenska som till och med är utbildad speciallärare. Läromedlen är digitala och finns på Studentlitteratur. Varannan vecka undervisar Jeanette Thor direkt på Skype. De läser texter tillsammans och diskuterar. Sedan får han hemläxa som kan göras vid köksbordet. Som på bilden ovan.

Igår läste han en text med många förklaringar om äldre svenska ord. Han nötte in betydelsen av ord och uttryck med hjälp av digitala övningar.  Så nu vet han vad speceriaffär och borgardam är. Och riksdaler. När skulle han ha lärt sig sådana ord annars? Och med en mamma som mig – en matälskande borgarbracka – är detta ypperliga ord att kunna.

Kunskap om de undervisningsalternativ som finns är skönt att ha, nu när våra 10 år med undervisning på Svenska skolan i Vancouver är över. The end of an era. Det är så det känns. Svenska skolor är fantastiska också för att de innebär en gemenskap med andra föräldrar som har barn i samma ålder.

Jag kommer att sakna den, när jag har undervisat färdigt efter detta läsår.

Hur studerar ditt barn svenska? Om hen har slutat med sina svenskstudier, vad var skillnaden. Hur väl känner du till de alternativ som finns för svenskundervisning via nätet? Vet du vad skillnaden är på distansundervisning och fjärrundervisning?

Annonser

Lättläst för kompletterande svenska – Nils Holgerssons underbara resa

NH_Nypon.jpg

Bild: Omslag till Nils Holgerssons underbara resa i lättläst form på Nypon förlag.

I år undervisar jag nio underbara fem- och sexåringar på Svenska skolan i Vancouver. Klassen de går i har en färgkoden gul – vi har avskaffat årskurser i Vancouver och matchar barn mer efter språknivåer än ålder (även om vi väger in det sista också vid gruppindelningen).

Gult innebär en blandad kompott med allt från de som nästan kan läsa och skriva till de som blandar ihop många bokstäver och har svårt med svenska språkljud. Gemensamt för gruppen är en härlig energi, spring i benen och stor skaparlust. Det är också oerhört lätt att få dem att skratta!

Detta läsår arbetar gruppen med olika månadsteman. För oktober är temat Sverige och svensk geografi. Idag fick alla barnen bekanta sig med formen på Sverige och färglägga landskapet Skåne längst ner i söder. Skälet var att jag ville läsa det första kapitlet i Nils Holgerssons underbara resa (nedladdad från Adlibris som tyvärr bara accepterar svenska kreditkort).

När jag först läste texten hemma för att förbereda mig insåg jag att det var en alldeles för avancerad text. Men just Nils Holgersson är en av min egen barndoms favoriter; jag kunde således inte låta bli att testa höglösning av kapitel 1 under fikat. Man måste nog vara lite modig när man ger sig i kast med en svensk klassiker, speciellt med så små barn.

Det gick över all förväntan. Barnen satt som trollbundna i alla fall i 15-20 minuter innan springet i benen började klia och spritta. Men texten var svår! Det var många ord som barnen aldrig hade hört och ett historiskt sammanhang som jag inte helt hann att förklara. Våra elever hör också svenska för lite för att ha ett så avancerat ordförråd som krävs för att man ska förstå nyanserna. För att göra det mer tillgängligt hoppade jag över stycken som verkade vara onödigt svåra och långa, samt förenklade många ord och uttryck medan jag läste.

Barnen fick dock med sig de stora dragen, om Nils som varit elak mot djuren, om tomten som förvandlade honom till en liten pyssling och om hur djuren i sin tur inte ville hjälpa Nils när han blivit liten. De såg förskräckta ut när katten angrep honom och slog klorna i hans bröst (pedagogisk läsning har verkligen förändrats sedan 1906-1907 när boken kom ut) och skrattade när Nils var tvungen att stå i boken för att kunna läsa den. Det tog dock en hel del diskussion om han hade krympt eller växt när han gjorde detta. Efteråt kände jag mig stärkt i att de hade fått ta del av en omtyckt historia som har roat flera generationer av svenska barn.

På vägen hem funderade jag vidare och fick lite dåligt samvete; vi försöker bygga upp barnens självförtroende så att de vågar använda sin svenska, och för svår undervisning motverkar det syftet. På vägen hem funderade jag på om jag skulle våga mig på att skriva om texten till nästa kapitel och helt enkelt förenkla den ännu mer. Men så vet jag hur det ofta är med mina idéer – de har ofta blivit påkomna av någon annan, bra mycket tidigare än jag kom på dem.

Mycket riktigt – Nils Holgerssons underbara resa finns på Nypon Förlag som lättläst version. Den har till och pedagogiskt arbetsmaterial för elever och lärare.

Adlibris rekommenderar den klassiska versionen för 3-6 åriga barn i Sverige medan Nypon Förlag rekommenderar sin bok med tillhörande arbetsövningar från 15 år. Wow, tänkte jag efter att ha läst den klassiska texten, vad barn kan mycket i Sverige! Det är verkligen helt annorlunda att kommunicera och undervisa barn som växer upp utomlands.

Jag har beställt boken från Nypon Förlag och hoppas att i alla fall få läsa den för min 10-åring hemma. Nästa vecka ger jag mig på kapitel 2 i skolan men kanske med ännu fler hemmagjorda förenklingar.

För er som planerar undervisning långt i förväg vill jag tipsa gärna om Nypon Förlag; en potentiell litterär guldgruva för den som undervisar barn i kompletterande svenska.

 

Den moderna stupstocken

Varför är fördömande och generaliserande inlägg om föräldraskap så populära i Sverige, men inte i Kanada?

I svensk dagspress ser jag ofta debattinlägg om hur usla författaren anser att svenska föräldrar är, eftersom de inte säger till sina barn som bär sig illa åt på flyget eller restaurangen, de inte kan behandla varandra med respekt efter en skilsmässa, är respektlösa mot lärare på förskola eller skola, etc.

Hur ser utlandssvenskar på debattinlägg om föräldraskap? Är de lika vanliga i deras nya hemländer som det verkar vara i Sverige? Som exempel lägger jag upp en artikel med titeln ”Till alla egoistiska, separerade föräldrar”.

Wow, liksom. Bara titeln gör mig helt matt.

Ämnet i sig ser jag som ointressant – det finns alla möjliga typer av separationer, och resulterande relationer efter en – men jag blir fascinerad över skälen till varför den här typen av negativ debatt om föräldraskap är så aktiv och frekvent i Sverige.

Språkligt upplever jag tonen i artikeln som jag exemplifierar med, som aggressiv, generaliserande och fördömande. Lite Trump-sk faktiskt, vilket genast får mig att undra om den uppmärksamhet som artiklar av denna typ får, speglar den tid som vi befinner oss i, där nyanser och empati verkar vara stora bristvaror.

Jag själv blir alltid illa till mods när jag ser den här typen av inlägg, men tillhör också de föräldrar som känner att jag lever med fler frågor än svar.

Är inte inlägg som dessa en slags modern version av medeltidens stupstock? Den skränande folkmassan på torget har ersatts av en ilsken hop nätanvändare, som istället för att kasta stenar på den vars huvud sårbart hänger genom stocken, argt delar vidare och förfasas tillsammans med 63 428 andra personer som har gjort samma sak. Detta med en inre bedräglig och försäkrande känsla av att så skulle man minsann inte själv göra, vilket genast gör att man själv mår lite bättre och känner sig mer duglig som förälder.

Men tänk om läsaren är en av de där föräldrarna som har fastnat i en destruktiv relation med sitt ex? Vad får hen ut? En känsla av det här måste hen förändra för sina barns skull, eller skuldkänslor, som får hen att bli ännu mer olycklig, utan inspiration om vad som går att ändra på?

Jag lutar mot det sista och ifrågasätter om fördömande artiklar har någon funktion för dem som de egentligen riktar sig till. Artiklar med råd och inspiration för den som de riktar sig mot verkar vara mer logiska och konstruktiva för att ändra beteende, men ack så mycket svårare att skriva för en lekman. Och kanske det är detta som är kärnan av problemet? Att alla kan utnämna sig själv till expert i sitt eget missnöje? Att studera till psykolog eller terapeut ligger inte för alla som vill skriva uppmärksammande debattartiklar.

Vad tycker du? Bor du utomlands och hur reagerar du i så fall själv språkligt och kulturellt på den här typen av artikel? Vad tror du, skiljer det sig åt hur du upplever en sådan här artikel om du har barn som kan uppfylla många förväntningar (sina egna, skolans, förälderns etc) eller om ditt barn eller du själv som förälder kämpar med något? Hjälper den någon, eller ska man se arga artiklar om föräldraskap som en slags underhållning? Och till sist, gör jag mig skyldig till samma fördömande företeelse som hänger ut artiklar som dessa genom att vara kritisk mot dem stilmässigt?

I startgropen: SMUL-akademins första kurs

3-09_nr6Häromdagen satt jag på ett plan mellan Köpenhamn och London och försökte minnas: vad var det egentligen som ledde till lanseringen av SMUL-akademin? Pinsamt nog minns jag inte helt; jag är oerhört duktig på att leva både i nuet och framtiden, men minns knappt vad jag åt till middag igår.

Någon slags strategi för SMUL som omfattade en egen skola via nätet fanns nog inte alls med min i planering från början. Istället var det nog en vag tanke som formades någon gång under 2015-2016. Från början var tanken suddig, men efter alla diskussioner i sociala medier under det senaste året blev den allt tydligare, och ledde alltså till en lansering av nätskolan under sommaren 2016.

Kristallklar är dock den framtida bilden av SMUL-akademin inte alls. Inte än. Kanske blir den det aldrig? Diskussioner om de tjänster som utlandssvenskar behöver går höga men begränsas ofta av det viktigaste kapitalet – tillgång på frivilliga som kan arbeta med en skolförening för att hålla nere kostnaderna. verktygen förändras också i allt snabbare takt. Det som var viktigt i svenskundervisning för några år sedan, ser annorlunda ut idag. Flexibilitet verkar vara ett ledord som vill ha ett stort fokus på.

Om SMUL-akademin kommer att växa och utvecklas behöver vi folk som hjälper till. Just nu finns ett härligt gäng som hjälper till med allt annat i SMUL: Magasinet SMUL, bloggen, administrationen av vår FB-grupp, bokklubben etc. SMUL-akademin drivs av våra partners – Göran Holm och Christian Benjaminsson på Svenska Distans, Anna-Lena Olsson på Global Svenska samt undertecknad, men kommer att behöva ett nytt gäng, gärna med vana av att arbeta med utbildning. I alla fall gissar jag det just nu. Just nu funderar jag på om den första personen som behövs kan vara en administratör.  I så fall en frilansande administratör som vill vara med och arbeta upp sin egen tjänst.

Att drömma och tänka är i alla fall ett första steg och kostar ingenting.

I januari börjar terminen för de första eleverna på SMUL-akademin. I skrivande stund består de av 112 elever från världens alla hörn. Materialet består av serien Jag läser, som skapats av Martin Widmark. Intresset har varit överväldigande. Internt var målsättningen en klass på 30 elever, men under julledigheten hittade många, många fler till vår skola genom SMUL:s Facebook-grupp. Fantastiskt, men också respektgivande. Jag hoppas att förväntningarna bland både elever och föräldrar som handleder kan infrias.

Handledningen under kursen kommer att vara minimal, eftersom priset för kursen bara består av materialkostnad. Göran Holm och Christian Benjaminsson stödjer SMUL-akademin med sina professionella tjänster, och i startfasen gör de detta helt gratis. Syftet är att ge vårt nystartade samarbetsprojekt en skjuts in i framtiden och ut i världen. Deras tidsinvestering kommer förhoppningsvis att ge avkastning i form av göra deras utbildningsföretag Svenska Distans mer känt bland utlandssvenskar. Jag kommer fortsätta göra mitt för att detta ska ske.

Nu drar vi snart igång. Till dess har vi lite planering och diskussioner om format att avverka. Wish us luck!

Diagnostiskt test i svenska – wow, första gången kanske?

Svedist2

Foto: Koncentrerade barn som gör diagnostiskt test.

Nu är det lite mer än en vecka sedan som Göran Holm från företaget Svenska Distans var på besök på Svenska skolan i Vancouver. Han hann med att kartlägga 40 elevers svenska under två mycket intensiva dagar. Kartläggningen bestod av en lektion med gemensamma diskussioner, ett diagnostiskt test samt en intervju med Göran där han lät eleverna läsa en text och förklara innehållet, för att testa läsförståelsen.

Innan det kunskapsmätande testet, förklarade både Göran och jag flera gånger att det inte spelade någon roll hur mycket man kunde fylla i och att man inte kunde göra fel, utan att provsvaren ska ligga till grund för de läromedel som eleverna får i höst, och där varje elev alltså får en helt individualiserad studieplan.

Det var en speciell upplevelse att vara med de elever som gjorde det skriftliga testet medan Göran intervjuade. Eleverna var tysta och seriösa och ställde frågor när de inte förstod vad de skulle göra. Några av barnen, speciellt de yngre som inte läser och skriver mycket än, tyckte att det var jobbigt trots våra förklaringar; det var ett prov på 14 sidor med ökande svårighetsgrad så de behövde bara fylla i de första sidorna som var lite enklare. För många elever var det första gången de ens hade blivit ombedda att svara på något som ska ge återkoppling om vad de hittills har lärt sig på skolan. Efteråt kom många fram och ställde frågor om materialet som kommer i höst, och attityden verkade positiv hos de flesta.

Svedist1

Foto: Lektion på gång!

Några av frågorna var tagna från svenska centralprov, och jag märkte att det fanns några gemensamma problem för flera elever som inte alltid verkade bero av ålder eller antal år på skolan. Svårigheter att förstå instruktioner, stavning (bland annat j-, sj-, tj- och ng-ljud testades, samt skillnad på o/å, e/ä) samt att skriva en sammanhängande text på svenska. Det var naturligtvis  stora individuella skillnader, inte speciellt i motivation att svara på hela provet. De äldsta i åk 5-7 var dock ambitiösa och satt i över 60 minuter för att ge sina svar.

Upplevelsen stärkte min uppfattning om att man både måste kommunicera målsättningar och sedan följa upp kunskaperna hos elever.  Någonting som är fullständigt självklart i den ordinarie skolan, men som av någon anledning inte alltid görs i kompletterande svenska. Även om inte undervisningen är betygsgrundande, så finns det andra skäl att göra detta, som t.ex. att bara se hur barnet har tillgodogjort sig undervisningen.

Svedist3

Foto: Rektor Linda Stenström, undertecknad och Göran Holm, bra möra efter många kartläggningar.

Det finns de som redan arbetar på detta sätt ute i världen på skolor för kompletterande svenska, speciellt de som faktiskt har en lärarutbildning. Men det verkar vara lite godtyckligt hur läroplanen följs och tolkas och beroende på lärarens inställning och intressen. För oss i Vancouver, som har haft brist på utbildade lärare, har tester sällan (om någonsin?) utförts. Målsättningarna har också varit höjda i dunkel för både elever och föräldrar, och verkar mest ha berott av den lärobok man valt. Eftersom vissa lärare också har föredragit en enskild nivå på läroboken i en klass med stora skillnader i förkunskaper – tja, då fungerar det ju naturligtvis inte helt för den elev som kan minst eller mest.

Nu ser vi fram emot nästa besök av Svenska Distans. Det blir Christian Benjaminsson som kommer tillbaka i höst med ett lass med skolväskor, läroböcker, gemensamma lektioner samt individuella studieplaner.

Nästa blogginlägg kommer att handla om den utvärdering av vårt samarbete med Svenska Distans som skolform. Detta utfördes med 11 elever som pilotprojekt under 2015-2016 och innebär en del intressanta reflektioner och åsikter hos föräldrarna.

Om du vill få nya inlägg direkt i din inbox kan du göra det överst till höger!